Provkörning av Rolls-Royce Wraith Black Badge

När Rolls-Royce bestämmer sig för att lackera sin kylarprydnad Spirit of Ecstacy svart till nyligen introducerade Black Badge-programmet – det skulle kunna avfärdas som en petitess. Men för den lilla lyxbilstillverkaren, baserad vid Goodwood längs Englands sydkust och ägd av BMW sedan 1998, så är det något av en stor sak. Faktum är att Black Badge är märkets första fasta utrustningsprogram någonsin, tillgängligt till modellerna Ghost och Wraith. Givetvis kan man fortfarande skräddarsy sin Rolls-Royce via Bespoke-programmet där ”allting är möjligt” och mycket riktigt hade Black Badge sin start i en Bespoke-modifiering till en av märkets trogna kunder. Resultatet ansågs så bra att man sedan valde att permanenta märkets egen tolkning av det utförda arbetet.

Styrresponsen är något bättre än i en ”normal” Wraith, men skillnaden är inte monumental.

I dag är jag i trakterna av Saint-Tropez på franska Rivieran för att köra Rolls-Royce Wraith Black Badge. Det börjar med att jag gör fel framför de väluppfostrade märkesrepresentanterna då jag går till bakkanten av dörren för att ta mig in i kupén – där det inte sitter något handtag. Det tar ett tag att vänja sig vid den bakhängda konstruktionen som öppnas vid a-stolpen – så kallade självmordsdörrar. Men när dörren väl är öppen bjuds jag ett insteg av sällan skådat slag. Det råder inga tvivel om saken, det är lättare att kliva in i en bil på det här sättet. Visst, den stora dörren tar stor plats i sidled i anspråk när den öppnas fullt – ingenting för trånga parkeringsplatser.

Men när dörren öppnas fullt blir insteget extremt generöst – som att kliva in i ett vardagsrum. Stolen står rakt framför dig, bara att ta plats. Praktisk lyx! Interiören i Black Badge består färgtonsmässigt av olika nyanser av svart, vitt och grått. Träpaneler saknas helt i vår Black Badge, i stället bjuds jag på extremt läckra kolfiber/aluminiumpaneler. Enligt pressmaterialet vävs trådar av flygplansaluminium, som är 0,014 millimeter i diameter, samman för att sedan limmas ihop med kolfiber. Den färdiga konstruktionen får därefter sex lager klarlack som får vila i 72 timmar innan panelen poleras till en spegelliknande finish.

Så står det och det är bara att skriva under på det sistnämnda, det är verkligen spegellikt. Så perfekt och så snyggt. Nästan för snyggt, kan en människa under hantverksmässiga former verkligen prestera detta? Tydligen. Stilen är av samma typ som i en normal Wraith, vilket innebär bra komfort rakt igenom och bra stöd för kroppen i alla ledder.

Tack vare bra inställningsmöjligheter blir körställningen riktigt bra, men jag störs av de stora backspeglarnas placering på dörren som skymmer sikten i sidled vid exempelvis rondeller. Detaljarbetet är snyggt, fast känslan är egentligen inte extrem på något sätt – samma står att finna i betydligt mindre dyra vagnar. Så jag funderar flera gånger över hur tankarna går hos köparna, var ligger tyngden i beslutet att köpa. Jag menar, det finns platta svarta plastpaneler även i en Rolls-Royce. Känslan i yttre dörrhandtagen är inte helt övertygande. Men tyngden i varumärket är snudd på oslagbart.

Wraith Black Badge är en stor bil. Men jag blir en aning lurad när jag hämtar bilen, för den står parkerad bredvid vår andra Wraith, en Ghost och en Dawn. Vilket innebär att vår Black Badge faktiskt framstår som en av de mindre bilarna, hur sjukt det än låter. Men så snart vi rullar ut på vägarna inser jag snabbt storleken. Med ett axelavstånd på 312 centimeter, en längd på 527 cm och en bredd på 195 cm så framstår Wraith Black Badge som något extremt i dagens trafikbild. Allra mest för att de fyra hörnen verkligen är markerade.

Rolls-Royce modeller tenderar att bli långvariga. Wraith har några år på nacken, men känns fräsch.

Rolls-Royce Wraith var vid introduktionen 2013 märkets genom tidernas starkaste och snabbaste bil. Med den BMW-utvecklade V12-motorn med dubbelturbo på 6,6 liter under huven, vilken även återfinns i BMW M760i, så har jag i Black Badge 632 hästkrafter och 870 Nm att förfoga över. I paketet ingår snabbare gasrespons, mer aktivt arbetande automatväxellåda som håller kvar växlarna längre och växlar snabbare, 70 extra newtonmeters vridmoment samt trimmad chassiinställning. Inställningen är fastare än i en normal Wraith och styrkänslan ska också ha trimmats.

Ute på de tighta bergsvägarna känns bilen aldrig som någon sprinter trots den tillgängliga effekten. Visst går det att åka snabbt, men det känns inte rätt. Trots fastare chassi­inställning så häver sig bilen i kurvorna – tacka tjänstevikten på 2,5 ton för det. Styrresponsen är något bättre än i en ”normal” Wraith, men skillnaden är inte monumental. Vid fullt gaspådrag sätter sig bilen över bakhjulen och det blir snabbt tydligt – Wraith Black Badge inbjuder inte till den typ av körstil som den elaka looken normalt är synonym med inom fordonsindustrin.

Vitt, svart, kromat, aluminium och kolfiber. Black Badge lever upp till namnet även interiört.

Här finns inte heller någon justerbarhet på vare sig chassi eller drivlina att utnyttja från förarplats. Så jag trimmar ner körstilen en smula, låter bilen bestämma tempo och ser till att inte åka för snabbt in i kurvorna. Mjukare, smidigare – och så mycket bättre. Nu går det att börja njuta av färden.

Kraften i mellanregistret gör, rätt utnyttjad, Wraith till sagolikt effektiv. Den fastare chassiinställningen märks tydligt gentemot den Wraith Silver Badge jag körde tidigare i dag. Men det är inte enbart positivt, för bilen blir mer stötkänslig och jag föredrar faktiskt den näst intill oslagbara komforten i normala Wraith Silver Badge. Då är Rolls-Royce som allra bäst.