Det här är nytt!
Design: Jämfört med förra generationen 124 Spider, från 1966, är allt nytt. Jämfört med en närmare släkting, Mazda MX-5, kan vi konstatera att hela karossen är ny.
Stolar: Jämfört med MX-5 har stolarna fått en annan stoppning.
Motor: Fiats 1,4 -liters-turbo ger bilen bra knuff. Ny fjädring/stötdämpning och annan mjukvara för styrservon ger ett vuxnare beteende jämfört med Mazda.
Italienare är italienare. När jag påpekar att passagerarplatsen är påtagligt trång – inte ens jag med relativt korta ben kan sträcka ut benen – har Fiats designer raskt en lösning på problemet:
– Sitt bakom ratten då och låt din fru sitta bredvid.
Det är inget dåligt råd. Bakom ratten har man nämligen betydligt roligare. Dels får jag ordentligt med plats för benen, dels bjuder Fiat 124 Spider på rejält med körglädje. Dessutom passar den en smula daterade kvinnosynen tidsmässigt väl till Fiat 124 Spider, vars design flirtar med originalet från 60-talet. Den långa motorhuven med dubbla bulor böljar vackert och otidsenligt framför vindrutan, och knicken över bakaxeln har också en klassisk skönhet.
Under huven hittar vi Fiats turboladdade 1,4 liters-motor på 140 hästkrafter. Eftersom bilen bara väger 1 050 kilo går det undan. Full gas till 100 km/h tar 7,5 sekunder och toppfarten är 215 km/h. Växellådan är krispigt exakt och har extremt korta slag – precis så ska en sportbil kännas. Bakhjulsdrift adderar till styrkänslan. Vill du ha ett sportigare anslag köper du Abarth 124 Spider. Den har 170 hästkrafter, stummare fjädring och ett helt annat ljud ur pipan. Men merpriset är optimistiskt tilltaget, minst sagt. 365 000 kronor i stället för 270 000 kr! Hutlöst. Mitt tips: Köp mattsvart färg för 30 kronor och spraya huven själv.
Förvandlingen till ”bad boy” kostar 95 000 kronor. Gillar man mattsvart motorhuv och Abarth-logotyper kan man stå ut med prislappen. Om det inte vore för det infernaliskt påträngande avgasljudet från ”Abarth Record Monza Exhaust”. Tyvärr går det inte att stänga av.
Chassit delas med Mazda MX-5 och det är också Mazda som tillverkar både Fiat 124 och MX-5 i sin fabrik i Hiroshima. Men kalla det inte ”badge engineering” och rynka på näsan åt det. Det här är ett riktigt smart samarbete. Fiatchefen Sergio Marchionne har länge sagt att biltillverkarna slösar bort miljarder kronor på att sitta i sina egna fabriker och utveckla egna bilar och drivlinor. Med företagets nya roadster, Fiat 124 Spider, visar han att han lever som han lär. Bilen delar bottenplattan med Mazda MX-5. Men det är inget snikprojekt. Karossen är helt egen, inte en plåtbit är gemensam med Mazda MX-5. Motorn är dessutom Fiats egen. Det enda som uppenbart lyser Mazda över anrättningen är instrumentpanelen.
Jag tror att både Mazda och Fiat – och kunderna – är vinnare på det här projektet. Fiat för att det är det företag som satsar minst på forskning och utveckling. De behöver en partner att dela utvecklingskostnaderna med. Mazda får också hjälp med sin investering och får dessutom upp tillverkningsvolymen, vilket sänker styckkostnaden för varje tillverkad bil. Bilarna är så olika att jag inbillar mig att man ökar intresset för segmentet genom att det finns två modeller på marknaden i stället för en.
3 frågor
Rubén Wainberg – designer
Vad ser du som största skillnaden mellan Mazda MX-5 och Fiat 124 Spider?
– Jag ser det som två olika karaktärer. Fiat 124 vänder sig till en bredare målgrupp, till både yngre och äldre, och även i hög grad till kvinnor. Den är större, och har ett vänligare uttryck. Suffletten är densamma i båda modellerna, men all karosseriplåt i Fiat 124 är unik.
Men interiören är i hög grad densamma?
– Vi har jobbat med små detaljer. Andra material, mindre designändringar. Jag tror inte kunderna egentligen efterfrågar någon ny instrumentpanel.
Ser ni Fiat 124 som en mer exklusiv modell än Mazda MX-5?
– Jag tycker att vi har adderat en högre kvalitet som gör Fiat 124 mer up-market. Men det får kunderna avgöra.
Fiats talesmän vill inte tala om när och hur de kom in i projektet men allt talar för att de kom in relativt sent, när grunderna för Mazda MX-5 i princip var klara. Men de kom i alla fall i tid för att ge Fiat 124 en egen karaktär. Fiat 124 Spider är lite större än Mazda MX-5 och den känns också som en större bil på vägen. En orsak är styrningen – Fiat har programmerat om elservon för att vara mindre direkt. Även stötdämpare och fjädrar har fått en Fiat-touch. Men framför allt är det med designen som Fiat har lyckats skapa en italienare.
Med nya 124 Spider plockar man upp arvet från den framgångsrika 124 Spider som debuterade 1966. Generna går bland annat igen i den utsträcka motorhuven med de två bulorna på motorhuven som kännetecknade de sista årsmodellerna av ”gamla” Fiat 124. Bilen är strikt tvåsitsig, betydligt mer en busig roadster än originalet från 60-talet. Men Fiat siktar trots det mot en ganska bred målgrupp, och hoppas sälja både till äldre, välbeställda par som blivit av med barnen och till yngre som fortfarande inte hunnit bilda familj. Om jag vore i de sistnämndas kläder skulle jag inte upphöra med preventivmedel i brådrasket. Njut av Fiat 124 så länge som möjligt. Styrningen är kanon, fjädringskomforten suverän och framför allt kan ni från sittbrunnen njuta av motorhuvens berg och dalar.
Enkelheten i framförandet är exemplarisk. Bra runtomsikt, växlarna går i med ett klick-klack, och börjar det droppa är det en snabb affär att fälla på taket. Manuellt, enhands-manövrerat och sekundsnabbt. Framför allt finns det ingen elmotor som kan börja ställa till problem. Det enda som irriterar mig är kupéstorleken. Av någon anledning är benutrymmet på passagerarsidan påtagligt begränsat. Är man över 1,8 meter lång sitter man definitivt inte med sträckta ben, och på längre turer så kanske man skulle vilja luta ryggstödet bakåt snarare än framåt. Men förarsidan är inte lika begränsad. Slutbetyg: Tummen upp!
Comments